Hallo hallo!

Min underbara dotter kom till världen för snart tre månader sedan och jag hinner inte med! För att komma ihåg när allt roligt händer osv så kom jag på att det bästa sättet är att starta en blogg......vilket resulterade i denna.

Minns det som igår när Wilma kände att nä nu vill jag ut i stora världen. Hon hade varit så lugn hela helgen så jag min sambo blev lite oroliga, ringde förlossningen på söndag kväll den 19 okt 08 - de tyckte att vi skulle komma in och se så att allt var ok. Vi åkte in och allt var ok, eventuellt lite lite fostervatten men det var ingen fara. Läkaren gjorde en så kallad svepning och sedan fick vi åka hem. De sa att en sådan svepning kunde sätta igång förlossningen i förtid, jag hade ju faktiskt gått över hela tre dagar (då kändes det som en evighet). Vaknade sedan på natten med mensvärk, kunde inte sova och var lite orolig att det var dags. Jag ville inte väcka min sambo förrän jag var säker så jag låg vaken hela natten (kunde inte sova pga mensvärken), på morgonen ringde jag förlossningen för att höra hur långt det skulle vara mellan värkarna innan vi kom in, de ville att vi åkte in så de kunde kontrollera. Väl inne igen så kontrollerades fostervattnet och nu var det ok, man gjorde en ny svepning och vi fick åka hem då vi inte hade långt till sjukhuset. Hann ut till bilen och kände då av lite kraftigare värkar men men, mamma och pappa var i stan så jag ville hem och träffa dem innan det var dags. Väl hemma så blev det bara ondare och ondare - rätt komiskt faktiskt. Pappa hjälpte min sambo att fixa det sista inför barnet och mamma masserade ryggen för varje värk. Till slut åkte vi in och då var kl ca 13.00 Bad om epidural vilket jag fick - helt underbart skönt men tyvärr så öppnades jag inte så fort....långa och smärtsamma timmar följde. Ca ett på natten satte krystarbetet igång och tio över två är hon född - Wilma, den underbaraste dotter som finns (det säger väl alla om sina barn). Tyvärr så lossnade inte moderkakan så det bar av till operation i rasande fart så min sambo fick de två första timmarna tillsamans med sin dotter, tur i oturen kan man säga.

Wilma vägde 3420 gram och var 51 cm lång.